Steg för steg till ett perfekt manus som E-bok!

I dag har jag suttit lite med marknadsföring. Inte helt lätt att nå ut i bruset 😊 Jag testade för första gången att sponsra ett inlägg på Sissel Myrup Författare på Facebook och det ska bli spännande att se om jag har nått ut till rätt målgrupp. Jag är så glad och stolt att jag nu äntligen fått ut min handbok i redigering, Steg för steg till ett perfekt manus, som E-bok. Från början trodde jag inte att folk ville ha e-bok när det gäller en fackbok, men alla är ju inte som jag som vill sitta och bläddra fram och tillbaka. Är du också intresserad kan du läsa recensioner under fliken recensioner eller beställa Här.

 

Öppet hus hos Kim M Kimselius

I dag har lördagen gått åt till att besöka Kim Kimselius. Hon har öppet hus denna helg och jag åkte dit med min bror och brorsdotter. Det var verkligen trevligt. I ett hus på landet, bland träd och ängar, jobbar Kim med alla sina böcker. En mycket produktiv, fantastisk människa som nu är uppe i över 50-tal böcker.

Vi kom fick komma in i hennes hus där hon och några andra författare visade upp sina alster. Ett kreativt hem som andades mys och fantasi. Efter att ha tittat och köpt några böcker, drack vi kaffe och åt hembakat. Solen sken över trädgården där flera sittplatser var tillgängliga och vi njöt i solen.

 Kim signerade de böcker vi köpt.

Kim M Kimselius

Jag köpte Åsa Perssons Skuggor av Hopp, som är andra boken i serien. Tyvärr glömde jag ta en bild, men det ska bli spännande att läsa den i höst.

 Efter att ha tittat in i Kims skrivarlya och fått höra henne berätta om sitt arbete, gick vi och lyssnade på Oskar som läste ur en av Kims böcker. Här har vi nog en kommande bokfantast, kanske även författare med tiden?

Intressant att få besöka Öppet hus och vem vet, kanske är det jag som någon gång i framtiden gör något liknande?

Tretton vid bordet

Nu är den snart till ända, skrivarveckan på Fridhems Folkhögskola. Som alltid har den gett massor av inspiration och nya bekantskaper. Den här gången såg Jan Sigurd ut över tretton nya aspiranter som ville lära sig mer om skrivande, i synnerhet noveller. En brokig skara och för ovanlighetens skull även tre män. De flesta kursdeltagare var lärare och mestadels från Stockholm, men även andra delar av södra Sverige var representerad.

En första uppgift var att skriva en monolog, och min visade sig bli en inre monolog. En ouppfostrad, självisk man som mötte sitt öde på en buss. Alla de andras texter var också väldigt bra och jag kände att nivån var hög. Det är alltid så spännande att se vilket språk och specifika detaljer som kan användas för att få läsaren inspirerad.

Nästa uppgift var att besjäla en plats eller sak. Där flummade jag nog till rejält för inte alla förstod vad jag skrev om. Ett lärostreck, men kul ändå. På sådana här kurser vill jag gärna ta ut svängarna lite och experimentera, då man får feedback direkt. Kanske ska jag inte vara så otydlig nästa gång, mottagaren kan ju faktiskt inte läsa mina tankar.

Uppgiften till torsdag var spännande. Gå ut i Svalöv och förfölj en människa i en kvart, som du sedan använder som karaktär i en novell. Dagen hade dock varit fruktansvärt varm, runt 27-28 grader, och luften var tryckande. Tröttheten gjorde att jag tog första bästa person jag såg, vilket var en man med hängslen. Han gick en aning framåtböjd och jag fick för mig att han hade någon sorts funktionsnedsättning. Han gick väldigt fort och jag hann inte med 😊 Men som karaktär var han perfekt och om honom kan du läsa i Den första kyssen, som du kan läsa här nedanför.

I morgon är sista dagen och jag vill tacka alla som förgyllde min vecka. Det har varit väldigt kul och jag hoppas vi ses eller hörs igen, någon gång i framtiden. Snart återgår jag till min vardag och ska verkligen försöka skriva mycket resten av sommaren.

 

Den första kyssen

 

Sune böjde sig fram så att hans näsa mötte hennes. Den nära hudkontakten fick ett fyrverkeri att explodera i hans huvud och han tvingade sig att andas djupt. Hennes doft, som påminde om barndomens sommaräng, sögs in i näsborrarna och det susade i hans huvud. I hela sitt liv hade han väntat på denna stund.

Månen lyste in genom det öppna fönstret och det var alldeles tyst utanför. Inga motorljud, skramlande nycklar eller matvagnar som drogs fram på gnisslande hjul, störde honom. Allt var precis som han föreställt sig det. En ilning av stolthet smög runt i bröstet och han log för sig själv. Med darrande hand smekte han hennes kind, torkade bort de sista spåren av hennes tårar. Ett gyllenblont hårstrå hade fastnat i hennes ögonfransar och han lossade det försiktigt och förde det bakom hennes öra.

Hjärtat dunkade med jämna slag och på nytt förde han sitt ansikte närmare hennes. Han hade tänkt på detta ögonblick så länge och planerat in i minsta detalj. Förstått att hans långa hårsvall skulle vara i vägen och därför klippt den, med en trubbig sax. Ingen mer än Jolanda hade kommenterat hans stubbade lugg, men så skulle hon alltid komma med leende mothugg vad han än sa eller gjorde. Det betydde något. Hon tyckte om honom, det var han säker på. Jolanda var fin i sin vita rock, där de översta knapparna alltid var oknäppta. Ingen av de andra talade ens med honom, förutom när de gav order. De mötte aldrig hans blick. Tankarna på de andra distraherade honom och han blinkade hårt ett par gånger för att återkomma till verkligheten.

Månen gjorde skuggor på madrassen. Han nästipp smekte hennes kind, gled sakta ner till hakan och uppåt, men precis innan den nådde hennes läppar, sträckte han på nacken. Han drog tungan runt i munnen och ut på sina läppar för att få bort torrheten. Kroppen uppförde sig likadant som den gången pappa tog med honom till bastun. Huden var flammig och det hettade i kinderna. Till och med de små svettpärlorna i pannan var de samma. Pappa hade slängt en handduk på honom och sagt åt honom att gå och doppa sig i den kalla sjön. Den gången hade det varit synen av nakna kroppar som förvirrat honom, nu var det åtkomliga läppar som fick ögonen att tåras.

Hon hade samma form på ögonbrynen som mamma. Till och med färgen var lika, som koltrastens. Håret var en aning ljusare, men månens sken gjorde det lätt att föreställa sig det mer sandfärgat. Han slickade sig om läpparna och sänkte ögonlocken samtidigt som han lät munnen känna på hennes. Strömmen sprakade från tårna ut till fingerspetsarna. Elektriciteten gav honom mod att sticka in tungan i hennes munhåla och smaka på det ljuvliga innanmätet. Hjärtat ville hoppa ur hans kropp och fingrarna borrade in sig i det svallande håret. Tungan svepte runt, smakade och förnam, likt en tornado som snurrade allt fortare.

Han hörde knackningarna i bakgrunden, men registrerade dem inte. De blev hårdare och övergick till bankningar men ljudet dämpades när det träffade hans sinnen. Kyssen upptog hela hans värld och inte förrän dörren splittrades med ett brak, flyttade han blicken från hennes ansikte. Armar drog och slet i honom, och plötsligt kom det luft mellan deras läppar. Det var över, men minnet skulle finnas kvar för alltid. Hans första och enda kyss.

Nu var hon tyst, Jolanda, och skulle aldrig bli kysst igen.

En helg i skrivandets tecken

Min helg började redan i torsdags då jag hämtade en kurskamrat från Linnéuniversitetet, på stationen i Alvesta. Vi fick en trevlig kväll med utbyte av erfarenheter och andra godsaker. Det är alltid spännande att träffa nya människor, speciellt om de delar skrivintresset.

På fredag morgon tog vi oss till Växjö där föreläsningarna i Kreativt Skrivande-kursen skulle hållas. Först ut var Maria Nilson som pratade om genusperspektiv i böcker. Intressant och givande. En nyhet för mig var att det bara fanns ett kön fram till 1700-talet och att kvinnan inte räknades utan bara var ett bihang till mannen. Det blev så tydligt då att samhället fortfarande har en del att jobba på. Vilken syn Freud hade som menade att eftersom mannen hade kastreringsångest använder han hjärnan och blir intellektuell, medan kvinnan som inte har denna ångest, aldrig kan bli bildad!

Efter lunchen var det dags att lyssna på Tomas Bannerhed och hans väg till utgivning. Jag har tyvärr inte hunnit läsa någon av hans böcker, men ska skriva upp dem på min lista. Fängslande att få höra hur andra fått sina romaner utgivna och hur deras process på vägen dit sett ut. Han framhöll att man ska vara inne i berättelsens nu. Genom gestaltningen visar man fram liv. En tanke man kan ställa sig är t.ex. varför man beskriver ett rum om huvudpersonen har bott i huset hela sitt liv. Då ser man det inte från karaktären, utan det är en beskrivning till läsaren. En balansgång förstås, för läsaren måste ju dras in i karaktärens miljö. Men värt att tänka på.

I ärlighetens namn måste jag säga att den sista delen då Nina Wadensjö berättade om förlagsverksamhet var mest intressant. Kanske för att det är dit jag vill nå, men också för att hon lyckats pricka in de punkter som jag är mest nyfiken på. Ett tips om följebrevet var att det ska vara knappt en A4-sida och bara någon rad om dig själv. Ange t.ex. om du gått någon skrivarkurs, men det mesta ska handla om boken. Om det ringer någon och du har fått ett ja, tar det cirka ett till två år innan utgivning. I alla fall på de större förlagen. Man kan kolla i Svensk bokhandels katalog och leta efter ett förlag som ger ut liknande genrer, innan man väljer vilka att skicka till. Nina är en superbra föredragshållare som höll sin publiks intresse hela vägen.

Efter denna givande dag var det dags att sätta sig i bilen och ta sig till Alingsås. Egenutgivarna skulle ha fortbildningsträff på lördagen och Grand Hotel väntade. Min nyfunne vän gjorde resan trevlig och tiden gick snabbt.

I Alingsås hade redan ett gäng egenutgivare samlats i restaurangen och det blev glada samtal medan jag åt min Toast Skagen tillsammans med ett glas vitt. Kvällen blev skön, men inte alltför sen efter en givande dag.

Klas Berggren startade lördagen med att berätta om sin väg som egenutgivare och hur han fått till en ljudbok av romanen Träsk. Väldigt intressant och det var nästan lite synd att lunchen avbröt, även om Klas fick tillfälle att fortsätta berätta en stund under eftermiddagen. Att försöka få sin bok känd är inte lätt och i bruset av alla nya böcker är det svårt att sticka ut. Denna insikt hade jag förstås redan förut, men det är bra att bli påmind ibland.

Efter lunch tog Lars Rambe från Hoi vid. Han kunde delge statistik och fakta, men även berätta att Hoi numera alltid ger ut i alla format, fysisk bok, e-bok och ljudbok. Jag tänker mig att man numera måste tänka lite på att man inte har allt för många namn, inte allt för krånglig intrig och eventuellt vara lite mer tydlig i sin text, med tanke på att romanen troligen kommer ut som ljudbok också om man blir antagen av förlag. Detta är en växande marknad. Men, jag måste förstås skriva färdigt min historia först 😊.

Sålde i alla fall två böcker av min Steg för steg till ett perfekt manus, vilket förstås är skoj. Faktaboken där man kan följa en struktur på hur man redigerar sitt manus har fått goda vitsord. Själv är jag också hjälpt av den när jag skriver, och boken förenklar mitt redigeringsarbete i slutändan. Som Nina sa: Ju mer du säljer, desto mer säljer du. Mun till mun metoden är mer effektiv än reklam.

Lördagskvällen och söndagen tillbringade jag med Skrivartrion. Yvette och Jessika är trofasta vänner och vi brukar träffas eller zooma med jämna mellanrum. Då peppar vi varandra och hjälper till med tips och råd. Alltid så himla uppmuntrande att dela tankar med dem. Alingsås är en trevlig stad där Säveån ringlar igenom lite här och där. Mysiga butiker och gamla fina byggnader pryder gatorna. Goda pizzor har de också. Så detta var verkligen en helg att minnas och njuta av.

               

Skrivpepp!

En del vill sitta på sin egen kammare och skriva. Sådan är inte jag. Att få utbyta idéer och tankar om sitt projekt är väldigt givande. Även att ge tips, råd och synpunkter på andras texter inspirerar till mitt eget skrivande. Min bästa skrivarvän heter Jessika och vi brukar träffas på ett café i en stad mittemellan där vi bor. Ungefär en gång i månaden fikar vi och sedan diskuterar vi våra projekt eller andra tankar eller frågeställningar vi har. Den här gången gjorde vi upp en plan för året. Eller åtminstone tre månader framåt. Få se om vi kan hålla vad vi bestämt 😊 Min plan är:

·       Skriva minst 1000 ord i veckan

·       Göra två blogginlägg i månaden

·       Research

·       Redigering av kapitel

Vid varje månadsslut ska Jessika och jag träffas över Zoom och se över hur planen har följts. Så nu finns ingen återvändo. Här ska jobbas på romanen!

Sommarkurs på Fridhems folkhögskola med Jan Sigurd

Sitter på balkongen och tänker tillbaka på veckan som gått. Den tillbringade jag i Svalöv, på en deckarkurs med Jan Sigurd. För er som aldrig deltagit i en sommarkurs, kan jag bara säga: Gör det! Det är så inspirerande och man träffar nya spännande människor. På den här kursen var vi bara sju personer, men det gjorde allt så mycket intimare. Man lär sig alltid något nytt och kartoteket över personligheter växer. Jag fick träffa Catrine, en otroligt målmedveten och driven person som dessutom är väldigt hjälpsam och trevlig. Hennes debutroman kommer jag verkligen att vilja läsa. Ulf som berättade roliga anekdoter från Mallorca, som vi alla skrattade gott åt. Katarina, en supertrevlig aspirerande författare av mysdeckare. Bliss, en oerhört positiv person som hade sitt hjärta i fantasy-genren. Ett kärt återseende fick jag också genom att Lars deltog. Han har givit ut ett imponerande galleri av böcker, men går ändå gärna på kurser och delar med sig av sin kunskap. Sist, men inte minst Roland, som påminde så otroligt mycket om min käre bortgångne släkting. Det var nästan så jag fick återse min Bjarne, lika mysig är Roland, en cool Karlskronabo med gott hjärta.

Under veckan fick vi uppgifter av Jan som han hjälpte oss att förbättra. Hur man skriver dialog på bästa sätt, direkt monolog, ett anslag till deckare, en novell inspirerad av en tidningsartikel och mycket mera. Han är en fantastisk lärare och har ni möjlighet, rekommenderar jag starkt att ni letar upp en kurs som Jan Sigurd håller och går den! Jag köpte också första delen (Sanningens pris) i hans deckarserie, vilken jag har börjat läsa.  Har inte kommit så långt ännu, men den verkar väldigt lovande.

En vecka fylld med nya idéer, inspirerande personer, god mat och underhållning på kvällarna är vad jag upplevt. Nästa år måste jag nog leta upp någon spännande kurs igen. En bättre kick är svårt att hitta.

 Här kommer min korta novell som skulle spegla direkt monolog:

 Lådan

 

Berra trycker gasen i botten, men ljudet av polisbilens sirener hörs allt närmare. Stenar och grus flyger och får buskarna längs vägen att försvinna i en beige dimma.

”Varför i helvete valde du en Amazon från -68 som flyktbil?” Berra morrar fram orden mellan sammanbitna läppar och kollar på mig med ilsken blick.

”Det är morsans pärla. Fick inte tag i nåt annat.” Jag sjunker längre ner i framsätet och håller mig i handtaget. Kanske inte så smart att välja en bil utan säkerhetsbälte. Men va fan, jag hade ju inte tid att leta.

Vägen går i serpentiner och Berra har fullt sjå att hålla skorven borta från dikena. Fast han är jävligt bra på att köra bil. Jag kastas från sida till sida och får magknip. Vi kommer aldrig hinna med flyget i Kallinge. Shit också! I sidospegeln ser jag hur blåljusen blinkar mellan träden.

Berra stirrar rakt fram och är högröd i ansiktet. Han fortsätter med sin klagan.

”Hade du inte slagit så jävla hårt hade gumman säkert klarat sig och snuten hade inte brytt sig om lasten.”

”Men va fan, hur skulle jag veta att hon var så klen?” säger jag. ”Vi fick ju lådan, det är väl huvudsaken?” Jag vänder mig om och mitt hjärta svämmar över när jag kollar på papplådan i baksätet. ”Hon lovade ju att ge mig den. Man ska hålla vad man lovar.”

Berra får sladd på bilen och skriker i högan sky. Jag vänder mig framåt igen och fryser till is när jag ser de stora ekarna komma rusande mot mig. Metall möter trä och Berra krossar framrutan. En mikrosekund senare följer jag efter.

 Vilket starkt ljus. Det känns som om jag svävar, vad konstigt. Och där ryker det. Är det morsans Amazon? Nu kommer jag att få stryk igen. Men … hur kan jag se bilen uppifrån? Jag fattar nada. Där kommer Berra svävande haha. Han ser för jävla rolig ut, vingar på ryggen. Var är lådan förresten? Jag ser den inte. Jo, där. Polisen öppnar den. Fan ta honom om han behåller kattungen, den är min! Där är ju gumman. Hon vinkar. Hej hej. Vilken vind! Dra inte i mig så. Nej! Jag vill inte! Inte neråt … nej upp! Fan va varmt det blir …

 

Slut

Ny novellantologi – Sjön

Jag är en av 43 författare som medverkar i den nya antologin Sjön, utgiven av Miramir förlag/Whip media. Vill du få över 500 spännande sidors läsning i hängmattan eller solstolen? Kan i och för sig inte garantera att du vågar bada i sjön efter att ha läst alla dramatiska eller skräckfyllda noveller, för vad döljer sig i din sjö?

Vill du ha den för 160 kr (plus eventuell frakt), skriv då en kommentar här under eller skicka ett mail till sissel.myrup@Outlook.com så fixar jag att du har boken i din hand så fort som möjligt.

Ska du redigera i sommar?

Sommar och semester betyder för många att de äntligen får tid att sätta sig framför datorn med sitt manus. Är du en av dem som har kommit till redigeringen? Sitter du och pillar lite här och där och behöver en struktur för att gå igenom alla moment? Det kan vara svårt att hålla allt man bör kolla på i huvudet, gestaltning, dialoger, budskap, syfte med mera. Nu finns det hjälp! I min bok Steg för steg till ett perfekt manus kan du bocka av allteftersom och få tips om vilken ordning det kan göras. Gå in på fliken Recensioner  och läs recensionerna. Blir du sugen finns den att beställa under fliken Böcker

Steg för steg till ett perfekt manus
Steg för steg till ett perfekt manus

Avslutar året med julrea på Steg för steg till ett perfekt manus

Jag hade många planer för hösten, men ibland blir det inte som man tänkt sig. Så mycket annat kom emellan att skrivandet fick stryka lite på foten. Och inte har jag uppdaterat bloggen heller på länge.

Jag var på bokmässan i Göteborg och träffade en hel del intressanta nya vänner. Köpte förstås också en hel del böcker som jag försöker beta av. En utbildningsdag med Egenutgivarna och en skrivkonferens har jag också hunnit med.

Nästa år ska jag satsa helhjärtat på skrivandet! Har bokat en coachning med mera så jag får lite press på mig. Spännande värre!

Ifall du tänkte sätta dig med redigeringen under lediga dagar i julhelgen har jag just nu julrea på Steg för steg till ett perfekt manus. Från och med Lucia till nyårsafton är det kampanj på denna bok om du köper den genom min widget här på hemsidan. Passa på!

Ha en underbar tid resten av året så tar vi nya tag 2018

Redigering 1

Steg 1 och 2 i redigeringsboken Steg för steg till ett perfekt manus har jag klarat av. Jag har läst mitt manus ett flertal gånger och funderat över vad som inte funkar. Jag har tänkt över frågorna som ställts om början, mitten och slutet och kan ärligt säga att det finns en hel del att önska. Jag har även haft tre testläsare som gett mig feedback. En del sammanföll hos alla tre och en del saker var motstridiga. Men det är förstås alltid jag som författaren som bestämmer vad jag vill ändra.

I steg 3 är de tre första frågorna lätta att besvara:

  1. Genre
  • Vilken genre vill du skriva?

Svar: Mysdeckare, barnbok

  1. Målgrupp
  • Vilken är din målgrupp?

Svar: barn 9-12 år

  1. Tema
  •      Har du ett tillräckligt starkt tema som genomsyrar hela berättelsen?

Svar: Mitt tema är: betydelsen av att ha vänner och andra människor som kan hjälpa och förstå. Budskapet är att det inte lönar sig att stjäla.

Nummer 4 är lite svårare och här måste jag tänka till.

  1. Intrig
  • Är intrigen tillräckligt intressant och trovärdig?

Svar: Själva intrigen är bra, men framför allt slutet måste utvecklas.

  • Behövs det fler händelser eller har du kanske för många?

Svar: En del händelser måste strykas eller skrivas om så att de får ett syfte.

  • Fick du fram den känsla som du vill att läsaren ska känna?

Svar: I det stora hela Ja, men den ska bli lite mer spännande.

Resten av steg tre i redigeringsboken är inte så enkla de heller.

  1. Perspektiv/Berättarröst tycker jag att jag har koll på. Möjligen kan jag försöka få berättarrösten än lite närmare Zinnia. Det här får jag tänka på när jag går igenom varje scen senare.
  2. Dramaturgi
  • Är den dramaturgiska kurvan rätt för din berättelse?

Svar: Nej, början är alldeles för seg och det tar för lång tid innan själva startskottet kommer.

  • Vilka vändpunkter har du och ligger de rätt?

Svar: Nej, måste lägga första vändpunkten långt tidigare.

 

Hur ändrar man nu då allt det här? Det finns en hel del jag måste göra och jag bestämmer mig först och främst för en annan början. Jag  måste stryka det mesta så att det blir mer intressant och inte så långdraget. I nuläget får man i de första kapitlen veta en hel del om Mosarella och om Zinnia . Jag får nog spara lite av den informationen till senare. En del scener som utspelar sig i skolan får jag stryka. Bara det viktigaste scenerna får plats. Min nya början blir så här:

Zinnia saknar sin vän Wilma som flyttat under jullovet. Den mest populära tjejen i klassen är Jonna och Zinnia vill gärna bli vän med henne. Jonna är ett år äldre än de andra i klassen och har redan fyllt tolv år. Alla ser upp till henne och när Jonna lägger ut en instagrambild där hon är sminkad, gör Zinnia likadant. Men responsen blir inte alls lika positiv som den Jonna får. Som tur är, är det bara en skoldag kvar innan sportlovet börjar. När Mosarella ringer och ber Zinnia och hennes syster Mayla stanna en vecka får Zinnia annat att tänka på. Mosarella säger att hon har massor att berätta från sin resa till Afrika. På underliga vägar har hon fått en magisk amulett som hon vill visa sina systerdöttrar.

Ja så får det bli. Jag har gjort om planeringen i min excelfil och i morgon ska jag skriva om första kapitlet. De här första sex övergripande sakerna som är listade i Steg för steg till ett perfekt manus kommer att ta tid att få ordning på.

Har ni tankar om min nya början får ni gärna kommentera!