Äntligen klar!

Just nu känner jag mig väldigt nöjd att jag har skickat in ett bidrag till ALFörlags tävling. Redigera kan man göra hur länge som helst, men för denna gång är jag klar. Jag räknar förstås med att det blir några vändor till, men gärna då efter kommentarer från kunnigt folk.

En ny liten varelse har kommit till världen

Fotot är på mitt första barnbarn som kom 2020. Min historia är på ett sätt också nyfödd, för det blev en helt annan bok efter att jag redigerat. Det ska bli spännande att se hur den utvecklas den kommande tiden.

Nu är det bara att hålla tummarna för att det håller hela vägen! Önska mig gärna lycka till!

Äntligen i gång

Jag slutförde en historia när jag gick Kreativt Skrivande IV 2022 som nu har legat till sig och vilat. Den berättelsen tänkte jag skicka in till Adamsson Löfgren förlags tävling i mars, men den behöver redigeras. När jag började läsa tänkte jag ”Vilket dravel!” Men efter att ha ändrat ordningen på händelserna och hemlighållit ett syfte lite längre, känner jag att detta faktiskt kan bli en riktigt bra berättelse. Så kul att äntligen få använda min egen lilla handbok Steg för steg igen. Nu gäller det bara att sitta varje liten ledig stund och redigera!

När väl denna text är inskickad ska jag redigera Trillingarna och de försvunna valparna, som just nu är ute för lektörsläsning. Väldigt kul att jag nu faktiskt har två berättelser att redigera! Det är bara att önska mig lycka till 🙂

Länge sedan sist

Tiden går alldeles för fort. Mycket har hänt sedan jag sist skrev. Ungefär ett helt år försvann då jag fick ITP, troligen av covid-19 vaccinsprutan. Det höll på att gå verkligen illa, men som tur var, är de väldigt duktiga i Lund.

Jag hade precis börjat ett nytt jobb, så det var inte så kul att vara borta därifrån. Där har jag har fått användning av min danska och det känns väldigt kul. 

På sommaren 2022 kom en gullig liten kille till världen, Liam. Mitt andra barnbarn och som alla morföräldrar vet är det underbart med de små liven!

2023 blev ett bra år då vi äntligen började renovera vårt lilla extrahus. Där är det tänkt att jag kan hålla lite skrivevent i framtiden. Men det kommer att ta några år till av hårt arbete tyvärr. 

Nu är vi redan inne i 2024 och det får jag skriva om nästa gång. Jag hoppas på många spännande nyheter!

Äntligen fick jag gå en sommarkurs!

De senaste åren har jag gått en sommarkurs på Fridhem och då i skrivande. Förra året var allt avbokat och jag saknade min egen lilla vecka. I år blev det Krönikor och kåserier med Olle Svalander. Jag har gått så många skrivkurser att jag inte längre räknar med att lära något nytt, men denna överträffade mina förväntningar. Bra övningar och lektioner, roliga medstudenter och som alltid otroligt god mat. Har ni inte provat att gå kurs på folkhögskola rekommenderar jag verkligen er att göra det.

Daniel, Tora, K-G, kursledaren Olle Svalander och Ann-Britt

Bland mina kurskamrater finns Ann-Britt Tholf. Här sitter hon tillsammans med Lars Hansare, som jag också har träffat på en tidigare kurs.

Lasse och Ann-Britt

En krutgumma med imponerande åttioåtta år som varit med om många intressanta händelser. Vem vill inte höra om hennes resor i Indien eller Asien? Hur hon rest till Bihar som är Indiens fattigaste och mest kriminella delstat? Eller hur det kom sig att hon föll två meter ner i asfalten från en kamelrygg? Hur är det att sova under bar himmel i öknen?

Jag har redan beställt hennes bok Skönheten och koskiten. Gör det du också!

I väntans tider

Just nu känns det som om allt går ut på att vänta på än det ena och än det andra. Ibland tar folk väldigt lång tid på sig att svara. Men mest väntar jag just nu på att få bli mormor. Det ska bli så spännande! Också lite nervöst förstås, men får lita på att allt går bra. Tänk att få hålla den lilla tjejen snart, så underbart! Jag är lika nyfiken som Lucia är här:

Lucia nosar

Annars njuter jag av min ledighet och försöker utnyttja dagarna så mycket som möjligt. Den här sommaren har jag badat mer än vanligt, fast det knappt har svalkat ibland. Just nu mullrar åskan och regnet får gräset att bli ännu grönare. Tog lite bilder på fina blommor i förmiddags och på rosen lyckades jag visst få med en liten insekt.

Dahlia
Vit ros

Målningen av södersidan är nästan färdig och troligen slutför jag den innan helgen. Åtminstone ett jobb som blir klart. Annars sitter jag och förbereder en kurs i redigering som jag håller på med i samarbete med Skrivfokus. Det är också väldigt spännande och jag kommer att berätta mer när jag kommit lite längre.

Hoppas ni alla har en underbar augusti!

Varför blir romanen aldrig klar?

Solen skiner, löven vajar svagt och temperaturen är behaglig. Jag sitter och funderar på vad som ska hända härnäst i min psykologiska thriller. En kvinna är funnen död och det är inte alla som tror att det är en självförvållad överdos. Minnen som inte alls stämmer in, förvirrar huvudpersonen och nu måste hon ta reda på vad läkaren egentligen gjorde under operationen.

Detta är mitt andra utkast på historien och jag tänker till mycket mer innan jag skriver. På så sätt hoppas jag att det blir enklare att redigera i slutändan.
Denna gång kommer jag att följa min egen handbok Steg för steg till ett perfekt manus och hoppas att det kan ske i höst. Jag vet att många undrar när boken ska bli klar och varför det ska ta sådan evinnerlig tid ?. Men det ligger otroligt mycket jobb bakom en roman och jag tänker ofta på det när jag lyssnar på eller läser en bok.

I mitt fall kom idén för många år sedan och jag började skriva utan att egentligen ha en plan. Efter femtio sidor kände jag att jag behövde ett mer detaljerat synopsis för vad som skulle hända i resten av boken. Periodvis satt jag som besatt och skrev, och förde in alla de ”bra” idéer som kom till mig. Det var bara det att alla tankar kanske inte var så genomtänkta och när utkastet var klart, spretade det ganska mycket. En sidohistoria hade tagit över halva handlingen, men den var inte så lätt att ta bort eftersom den blandade in sig lite överallt.

I flera år försökte jag periodvis att redigera. Jag hade ju skrivit över 300 A4sidor och dem kunde man ju inte bara slänga bort? När jag satt och försökte få till, exempelvis dialogerna, såg jag något annat fel. Kanske hade jag för många svärord eller småord? Då började jag fixa till detta istället, men såg då ett tredje fel. Det fattades miljöbeskrivningar eller gestaltning och det måste jag ju få in. Så här hattade jag fram och tillbaka tills jag insåg behovet av struktur. Hur redigerar man egentligen?
Sökningar på nätet gav träffar på en massa skrivhandböcker, men ingen som direkt bara handlade om hur man går tillväga när man ska vässa manuset. Så då skrev jag ner en lista för mig själv och funderade noga på i vilken ordning man ska göra de olika stegen. När den var klar insåg jag att den här listan skulle kunna hjälpa andra också. Jag utvecklade punkterna och anlitade en lektör/redaktör som kom med bra input. Jag ville inte ha en tjock bok, utan en där man lätt skulle hitta det man behövde och bara om redigering. Steg för steg till ett perfekt manus finns att beställa på näthandeln eller här från min hemsida.

Jag följde mina steg och insåg till slut att det var alldeles för mycket ändringar som behövde göras. Det lättaste sättet var att börja om från scratch och planera bättre vad som var nödvändigt att ha med. Det var bara att bita i det sura äpplet och inse att första utkastet var en träning. Efter att det skrevs har jag gått en hel del skrivarkurser och nu fattar jag att jag inte var alls bra på att skriva och hade mycket att lära.

Steg för steg till ett perfekt manus
Steg för steg till ett perfekt manus

Hela sidohistorien ströks, jag ändrade ålder, namn och minskade ner på perspektiven. I samma veva kom jag in på Linnéuniversitetets Kreativt skrivande och valde Pånyttfödd som projekt. Det har varit väldigt givande att ha handledare och kurskamrater som givit värdefulla synpunkter. Man får pepp, men också kommentarer på när man tänkt fel. För det är väldigt lätt att glömma bort att läsaren inte har samma information om alla karaktärer eller annat, som jag har samlat i min hjärna.

Framöver hoppas jag kunna lägga in några teasers på vad min thriller egentligen handlar om, men jag väntar lite. Sommaren borde kunna ge mig mycket skrivtid, men det finns också mycket annat jag vill hinna med. Renovering, trädgård, promenader eller annan njutning står också på schemat. Jag vill också gärna hinna skriva lite noveller. Det är en bra metod för mig att bli motiverad, för novellerna blir klara! Det finns en hel del novelltävlingar som jag sneglar på och att jag kom bland de tio bästa i Ekström & Garays tävling, gör motivationen ännu större. Jag skriver också ner alla de små idéer som kommer till mig när det gäller andra romaner. Min plan är dock att utkastet till min psykologiska thriller måste vara klart innan bladen blir gula. Detta i dubbel bemärkelse ?

Följ mig gärna här på bloggen och vill du ha uppdateringar lite då och då, kan du fylla i att du vill ha mitt nyhetsbrev. När jag fått ihop en längre lista tänkte jag ha lite tips och tävlingar där.
Ha en bra sommar och njut av alla småsaker som gör livet glatt!

Sommaren som flytt

Nätterna börjar bli kyliga och hösten närmar sig. Jag sitter och funderar över var sommaren tog vägen och vad jag egentligen fått gjort. När jag summerar kommer jag ändå fram till att skrivandet har tagit en stor del av tiden.

En vecka tillbringade jag på Fridhems folkhögskola där Jan Sigurd höll en novellkurs. En väldigt intressant vecka där jag kom bort från vardagen och in i skrivbubblan. Att få åka iväg och koncentrera sig på texter och lära känna nya människor är något jag försöker göra varje år. Det ger alltid en boost att komma in i fiktionens värld.

Jessika Lilja är en av mina bästa skrivarkompisar och vi tillbringade dels några dagar i Eringsboda där vi hyrt ett hus. En novell blev färdig och mycket diskussioner och prat om kommande böcker och idéer, fyllde dagarna. Vi fick även förmånen att på nära håll vara med på allsång i parken ? vilket var en fängslande upplevelse. Dels lånade vi en sommarstuga, en helg lite senare under sommaren. Vädret var inte det bästa, men vi skulle ju ändå sitta inne och trycka på tangenterna. En runda runt Bolmsö hann vi dock med. Några filmer där vi försökte luska ut vem som var skurken och vad som skulle hända, fick vi också till. Regnet piskade på fönstren och mörkret lurade där ute, men inne var det varmt och mysigt.

Jessika står vid spisen, för lite energi behövs ibland

Den lilla Bolmsöfärjan på väg till fastlandet

Under en vecka deltog jag i en distanskurs med Jorun Modén. Det var en fortsättningskurs och där lärde jag mig en hel del. Vi var inte så många men det var nog tur, för det tar tid att läsa och kommentera andras texter. Jorun besitter väldigt mycket kunskap som hon delar med sig av och veckan var oerhört intensiv. Jag blev så inspirerad att jag anmälde mig till hennes författarkurs 3 som kommer att pågå under hösten. Tror att den kompletterar Kreativt skrivande II på Linnéuniversitetet väldigt väl och jag kommer ett steg närmare en färdig roman det kommande året.

Några fikastunder i Halmstad med Espressogänget har det också blivit under sommaren. Där ingår Jessika men också Nina Thomasdotter, som jag lärt känna under Linné-kursen. Vi försöker peppa varandra och hjälpa till med vad än det månde vara som behövs. Otroligt givande.

Nina och jag bollar idéer

Catrin Heinestam har jag besökt i hennes nya fina sommarstuga. Hon har kommit väldigt mycket längre i sin utgivning av boken Kidnappad. Den har jag läst och rekommenderar att ni håller utkik efter!

En kreativitetslunch i Alingsås, som Yvette Lissman höll i har jag varit på. Det är alltid bra att få nya kontakter och nu när jag har tiden hittar jag mycket spännande att göra ?

Jag ser fram emot hösten och nya studier. Nästa vecka ska jag till Gotland och njuta och i november har jag anmält mig till en helgkurs i Stockholm för att lära mig litegrann om att skriva filmmanus. Nu ska jag äntligen satsa lite mer på författandet och vem vet, kanske blir äntligen romanen färdig under nästa år. Eller förresten, inte kanske. Den SKA bli färdig!

Jessika och jag planerar i Halmstad

Ha en skön höst!

Öppet hus hos Kim M Kimselius

I dag har lördagen gått åt till att besöka Kim Kimselius. Hon har öppet hus denna helg och jag åkte dit med min bror och brorsdotter. Det var verkligen trevligt. I ett hus på landet, bland träd och ängar, jobbar Kim med alla sina böcker. En mycket produktiv, fantastisk människa som nu är uppe i över 50-tal böcker.

Vi kom fick komma in i hennes hus där hon och några andra författare visade upp sina alster. Ett kreativt hem som andades mys och fantasi. Efter att ha tittat och köpt några böcker, drack vi kaffe och åt hembakat. Solen sken över trädgården där flera sittplatser var tillgängliga och vi njöt i solen.

 Kim signerade de böcker vi köpt.

Kim M Kimselius

Jag köpte Åsa Perssons Skuggor av Hopp, som är andra boken i serien. Tyvärr glömde jag ta en bild, men det ska bli spännande att läsa den i höst.

 Efter att ha tittat in i Kims skrivarlya och fått höra henne berätta om sitt arbete, gick vi och lyssnade på Oskar som läste ur en av Kims böcker. Här har vi nog en kommande bokfantast, kanske även författare med tiden?

Intressant att få besöka Öppet hus och vem vet, kanske är det jag som någon gång i framtiden gör något liknande?

Sommarkurs på Fridhems folkhögskola med Jan Sigurd

Sitter på balkongen och tänker tillbaka på veckan som gått. Den tillbringade jag i Svalöv, på en deckarkurs med Jan Sigurd. För er som aldrig deltagit i en sommarkurs, kan jag bara säga: Gör det! Det är så inspirerande och man träffar nya spännande människor. På den här kursen var vi bara sju personer, men det gjorde allt så mycket intimare. Man lär sig alltid något nytt och kartoteket över personligheter växer. Jag fick träffa Catrine, en otroligt målmedveten och driven person som dessutom är väldigt hjälpsam och trevlig. Hennes debutroman kommer jag verkligen att vilja läsa. Ulf som berättade roliga anekdoter från Mallorca, som vi alla skrattade gott åt. Katarina, en supertrevlig aspirerande författare av mysdeckare. Bliss, en oerhört positiv person som hade sitt hjärta i fantasy-genren. Ett kärt återseende fick jag också genom att Lars deltog. Han har givit ut ett imponerande galleri av böcker, men går ändå gärna på kurser och delar med sig av sin kunskap. Sist, men inte minst Roland, som påminde så otroligt mycket om min käre bortgångne släkting. Det var nästan så jag fick återse min Bjarne, lika mysig är Roland, en cool Karlskronabo med gott hjärta.

Under veckan fick vi uppgifter av Jan som han hjälpte oss att förbättra. Hur man skriver dialog på bästa sätt, direkt monolog, ett anslag till deckare, en novell inspirerad av en tidningsartikel och mycket mera. Han är en fantastisk lärare och har ni möjlighet, rekommenderar jag starkt att ni letar upp en kurs som Jan Sigurd håller och går den! Jag köpte också första delen (Sanningens pris) i hans deckarserie, vilken jag har börjat läsa.  Har inte kommit så långt ännu, men den verkar väldigt lovande.

En vecka fylld med nya idéer, inspirerande personer, god mat och underhållning på kvällarna är vad jag upplevt. Nästa år måste jag nog leta upp någon spännande kurs igen. En bättre kick är svårt att hitta.

 Här kommer min korta novell som skulle spegla direkt monolog:

 Lådan

 

Berra trycker gasen i botten, men ljudet av polisbilens sirener hörs allt närmare. Stenar och grus flyger och får buskarna längs vägen att försvinna i en beige dimma.

”Varför i helvete valde du en Amazon från -68 som flyktbil?” Berra morrar fram orden mellan sammanbitna läppar och kollar på mig med ilsken blick.

”Det är morsans pärla. Fick inte tag i nåt annat.” Jag sjunker längre ner i framsätet och håller mig i handtaget. Kanske inte så smart att välja en bil utan säkerhetsbälte. Men va fan, jag hade ju inte tid att leta.

Vägen går i serpentiner och Berra har fullt sjå att hålla skorven borta från dikena. Fast han är jävligt bra på att köra bil. Jag kastas från sida till sida och får magknip. Vi kommer aldrig hinna med flyget i Kallinge. Shit också! I sidospegeln ser jag hur blåljusen blinkar mellan träden.

Berra stirrar rakt fram och är högröd i ansiktet. Han fortsätter med sin klagan.

”Hade du inte slagit så jävla hårt hade gumman säkert klarat sig och snuten hade inte brytt sig om lasten.”

”Men va fan, hur skulle jag veta att hon var så klen?” säger jag. ”Vi fick ju lådan, det är väl huvudsaken?” Jag vänder mig om och mitt hjärta svämmar över när jag kollar på papplådan i baksätet. ”Hon lovade ju att ge mig den. Man ska hålla vad man lovar.”

Berra får sladd på bilen och skriker i högan sky. Jag vänder mig framåt igen och fryser till is när jag ser de stora ekarna komma rusande mot mig. Metall möter trä och Berra krossar framrutan. En mikrosekund senare följer jag efter.

 Vilket starkt ljus. Det känns som om jag svävar, vad konstigt. Och där ryker det. Är det morsans Amazon? Nu kommer jag att få stryk igen. Men … hur kan jag se bilen uppifrån? Jag fattar nada. Där kommer Berra svävande haha. Han ser för jävla rolig ut, vingar på ryggen. Var är lådan förresten? Jag ser den inte. Jo, där. Polisen öppnar den. Fan ta honom om han behåller kattungen, den är min! Där är ju gumman. Hon vinkar. Hej hej. Vilken vind! Dra inte i mig så. Nej! Jag vill inte! Inte neråt … nej upp! Fan va varmt det blir …

 

Slut