Kategori: Okategoriserade

Sitter på balkongen och tänker tillbaka på veckan som gått. Den tillbringade jag i Svalöv, på en deckarkurs med Jan Sigurd. För er som aldrig deltagit i en sommarkurs, kan jag bara säga: Gör det! Det är så inspirerande och man träffar nya spännande människor. På den här kursen var vi bara sju personer, men det gjorde allt så mycket intimare. Man lär sig alltid något nytt och kartoteket över personligheter växer. Jag fick träffa Catrine, en otroligt målmedveten och driven person som dessutom är väldigt hjälpsam och trevlig. Hennes debutroman kommer jag verkligen att vilja läsa. Ulf som berättade roliga anekdoter från Mallorca, som vi alla skrattade gott åt. Katarina, en supertrevlig aspirerande författare av mysdeckare. Bliss, en oerhört positiv person som hade sitt hjärta i fantasy-genren. Ett kärt återseende fick jag också genom att Lars deltog. Han har givit ut ett imponerande galleri av böcker, men går ändå gärna på kurser och delar med sig av sin kunskap. Sist, men inte minst Roland, som påminde så otroligt mycket om min käre bortgångne släkting. Det var nästan så jag fick återse min Bjarne, lika mysig är Roland, en cool Karlskronabo med gott hjärta.

Under veckan fick vi uppgifter av Jan som han hjälpte oss att förbättra. Hur man skriver dialog på bästa sätt, direkt monolog, ett anslag till deckare, en novell inspirerad av en tidningsartikel och mycket mera. Han är en fantastisk lärare och har ni möjlighet, rekommenderar jag starkt att ni letar upp en kurs som Jan Sigurd håller och går den! Jag köpte också första delen (Sanningens pris) i hans deckarserie, vilken jag har börjat läsa.  Har inte kommit så långt ännu, men den verkar väldigt lovande.

En vecka fylld med nya idéer, inspirerande personer, god mat och underhållning på kvällarna är vad jag upplevt. Nästa år måste jag nog leta upp någon spännande kurs igen. En bättre kick är svårt att hitta.

 Här kommer min korta novell som skulle spegla direkt monolog:

 Lådan

 

Berra trycker gasen i botten, men ljudet av polisbilens sirener hörs allt närmare. Stenar och grus flyger och får buskarna längs vägen att försvinna i en beige dimma.

”Varför i helvete valde du en Amazon från -68 som flyktbil?” Berra morrar fram orden mellan sammanbitna läppar och kollar på mig med ilsken blick.

”Det är morsans pärla. Fick inte tag i nåt annat.” Jag sjunker längre ner i framsätet och håller mig i handtaget. Kanske inte så smart att välja en bil utan säkerhetsbälte. Men va fan, jag hade ju inte tid att leta.

Vägen går i serpentiner och Berra har fullt sjå att hålla skorven borta från dikena. Fast han är jävligt bra på att köra bil. Jag kastas från sida till sida och får magknip. Vi kommer aldrig hinna med flyget i Kallinge. Shit också! I sidospegeln ser jag hur blåljusen blinkar mellan träden.

Berra stirrar rakt fram och är högröd i ansiktet. Han fortsätter med sin klagan.

”Hade du inte slagit så jävla hårt hade gumman säkert klarat sig och snuten hade inte brytt sig om lasten.”

”Men va fan, hur skulle jag veta att hon var så klen?” säger jag. ”Vi fick ju lådan, det är väl huvudsaken?” Jag vänder mig om och mitt hjärta svämmar över när jag kollar på papplådan i baksätet. ”Hon lovade ju att ge mig den. Man ska hålla vad man lovar.”

Berra får sladd på bilen och skriker i högan sky. Jag vänder mig framåt igen och fryser till is när jag ser de stora ekarna komma rusande mot mig. Metall möter trä och Berra krossar framrutan. En mikrosekund senare följer jag efter.

 Vilket starkt ljus. Det känns som om jag svävar, vad konstigt. Och där ryker det. Är det morsans Amazon? Nu kommer jag att få stryk igen. Men … hur kan jag se bilen uppifrån? Jag fattar nada. Där kommer Berra svävande haha. Han ser för jävla rolig ut, vingar på ryggen. Var är lådan förresten? Jag ser den inte. Jo, där. Polisen öppnar den. Fan ta honom om han behåller kattungen, den är min! Där är ju gumman. Hon vinkar. Hej hej. Vilken vind! Dra inte i mig så. Nej! Jag vill inte! Inte neråt … nej upp! Fan va varmt det blir …

 

Slut

Steg 1 och 2 i redigeringsboken Steg för steg till ett perfekt manus har jag klarat av. Jag har läst mitt manus ett flertal gånger och funderat över vad som inte funkar. Jag har tänkt över frågorna som ställts om början, mitten och slutet och kan ärligt säga att det finns en hel del att önska. Jag har även haft tre testläsare som gett mig feedback. En del sammanföll hos alla tre och en del saker var motstridiga. Men det är förstås alltid jag som författaren som bestämmer vad jag vill ändra.

I steg 3 är de tre första frågorna lätta att besvara:

1. Genre

• Vilken genre vill du skriva?

Svar: Mysdeckare, barnbok

2. Målgrupp

• Vilken är din målgrupp?

Svar: barn 9-12 år

3. Tema

•      Har du ett tillräckligt starkt tema som genomsyrar hela berättelsen?

Svar: Mitt tema är: betydelsen av att ha vänner och andra människor som kan hjälpa och förstå. Budskapet är att det inte lönar sig att stjäla.

Nummer 4 är lite svårare och här måste jag tänka till.

4. Intrig

• Är intrigen tillräckligt intressant och trovärdig?

Svar: Själva intrigen är bra, men framför allt slutet måste utvecklas.

• Behövs det fler händelser eller har du kanske för många?

Svar: En del händelser måste strykas eller skrivas om så att de får ett syfte.

• Fick du fram den känsla som du vill att läsaren ska känna?

Svar: I det stora hela Ja, men den ska bli lite mer spännande.

Resten av steg tre i redigeringsboken är inte så enkla de heller.

5. Perspektiv/Berättarröst tycker jag att jag har koll på. Möjligen kan jag försöka få berättarrösten än lite närmare Zinnia. Det här får jag tänka på när jag går igenom varje scen senare.
6. Dramaturgi

• Är den dramaturgiska kurvan rätt för din berättelse?

Svar: Nej, början är alldeles för seg och det tar för lång tid innan själva startskottet kommer.

• Vilka vändpunkter har du och ligger de rätt?

Svar: Nej, måste lägga första vändpunkten långt tidigare.

 

Hur ändrar man nu då allt det här? Det finns en hel del jag måste göra och jag bestämmer mig först och främst för en annan början. Jag  måste stryka det mesta så att det blir mer intressant och inte så långdraget. I nuläget får man i de första kapitlen veta en hel del om Mosarella och om Zinnia . Jag får nog spara lite av den informationen till senare. En del scener som utspelar sig i skolan får jag stryka. Bara det viktigaste scenerna får plats. Min nya början blir så här:

Zinnia saknar sin vän Wilma som flyttat under jullovet. Den mest populära tjejen i klassen är Jonna och Zinnia vill gärna bli vän med henne. Jonna är ett år äldre än de andra i klassen och har redan fyllt tolv år. Alla ser upp till henne och när Jonna lägger ut en instagrambild där hon är sminkad, gör Zinnia likadant. Men responsen blir inte alls lika positiv som den Jonna får. Som tur är, är det bara en skoldag kvar innan sportlovet börjar. När Mosarella ringer och ber Zinnia och hennes syster Mayla stanna en vecka får Zinnia annat att tänka på. Mosarella säger att hon har massor att berätta från sin resa till Afrika. På underliga vägar har hon fått en magisk amulett som hon vill visa sina systerdöttrar.

Ja så får det bli. Jag har gjort om planeringen i min excelfil och i morgon ska jag skriva om första kapitlet. De här första sex övergripande sakerna som är listade i Steg för steg till ett perfekt manus kommer att ta tid att få ordning på.

Har ni tankar om min nya början får ni gärna kommentera!

I år är det faktiskt tjugo år sedan jag skrev utkastet till Mosarellas amulett. Då hette den Moster Astas amulett och var lite av en nostalgitripp över min barndom och min moster. Historien fyllde bara trettio sidor och lades i byrålådan. Hösten 2015 tog jag fram berättelsen igen då jag gick en termin på Jakobsbergs Folkhögskola och behövde ett skal att arbeta vidare på. Jag skrev om den från scratch och bytte både tempus och perspektiv. En del saker som bara var intressant för mig, utlämnade jag och en hel del lades till. Det blev lite stressigt eftersom jag samtidigt jobbade heltid och jag hann inte riktigt tänka efter ordentligt vad eller hur saker skulle hända. Jag hann i alla fall skriva berättelsen till slut även om jag kände och väldigt väl förstod att det skulle till mycket redigering för att manuset ens skulle komma i närheten av att antas av förlag.

När jag väl satte mig ner för att börja redigera, tog det stopp direkt. Vad skulle jag börja med? I bakhuvudet hade jag allt som jag lärt mig att man måste fundera över när det gäller redigering, men det var så mycket att jag inte hade en klar bild. Jag petade lite här och där, men fick ingen struktur på någonting. Jag ville kunna bocka av alla steg i tur och ordning och därför skrev jag först Steg för steg till ett perfekt manus. En översikt över allt som jag tycker man bör gå igenom när man ska förbättra sitt manus.

Så nu står jag här och det finns ingen återvändo om jag någon gång ska bli klar. Jag har ett färdigt utkast och jag har verktyget jag behöver. Men det är en sak att i teorin veta till exempel att karaktären måste utvecklas, en helt annan sak att fixa till detta i praktiken. Vill ni följa mina vedermödor att få fram en vettig historia genom att gå efter redigeringshandbokens alla steg, kan ni titta in på min hemsida lite då och då. Ska försöka att lägga ut en gång i veckan för det borde få mig att sluta prokrastinera. Nästa inlägg Redigering 1 kommer inom kort!

Snart är det dags för den årliga bokmässan och jag är så taggad! Ännu en gång är jag bara besökare, men för första gången ska jag tillbringa tre hela dagar där. Det ska bli skönt att för en gångs skull få ett par dagar då man kan röra sig lite mer fritt bland montrarna. Jag har även köpt seminariekort till fredagen och det finns så mycket jag vill lyssna på att jag noga måste planera vilka jag ska prioritera. Skulle ni vilja träffa mig och även kanske ta en titt på handboken Steg för steg till ett perfekt manus för att se om det är något för dig, kontakta mig så kan vi säkert fixa till någon tid att mötas.